Ny information, uppdaterad 2023

Rixö båtklubb en allmännyttig ideell förening med en unik tillkomsthistoria som har mer än 70 år av icke vinstdrivande verksamhet bakom sig.

De parter som var med i tillkomsten av hamnens byggande hade inte någon avsikt att tjäna pengar på hamnen och så drivs klubben än idag efter mer än 70 år.

Bakgrund

Klubben kom till 1952-53 efter att Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län i ett yttrande till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen ansett det angeläget att en småbåtshamn anläggs i Brofjorden. Länsstyrelsen tillstyrkte också att största möjliga statsbidrag skulle utgå. Länsstyrelsen anförde att det saknades hamn och naturliga skyddade platser för småbåtar i Brofjorden som var känd för sina svåra vindar och sjöhävningsförhållanden. Beslutet om en hamn togs inte på kommunnivå, utan på vid den tiden högsta nivå i Sverige.

Förslag till hamn upprättades av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen den 10 juli 1952 som omfattade muddring av en hamn med två vågbrytrare, hamnplan, kajer på 184 m, bryggor samt plats för redskapsbodar och uppläggningsplatser för båtar. Vid tillfället tillstyrktes då att det beviljades ett statsbidrag på 135 000 kr som representerade 90 % av den beräknade kostnaden

Det var alltså Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen som tillsammans med Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som upprättade det förslag som låg till grund för hamnens utseende och tillkomst. Byggnadstillstånd gavs av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen den 27 februari 1953.

Rixö båtklubb ansökte om Statsbidrag med tillhörande byggnadstillstånd för hamnens bildande med brev ställt TILL KONUNGEN den 30 oktober 1952. I brevet går att läsa om motivet och behovet av en hamn och att Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen medverkat med upprättande av förslag till småbåtshamn i Rixö.  Att dåvarande markägare, Skandinaviska Granit Aktiebolaget, inte bara skänkte material i form av skrotsten och grus utan också ställde sig bakom förslaget och upplät både markområde och vattenrätt för hamnbyggnaden via ett kostnadsfritt arrendekontrakt för en tid av 50 år visar på en vilja och ambition att hamnen skulle komma till stånd, men också att hamnen skulle få möjligheter att överleva en lång tid framåt. 50 år är den längsta tiden ett arrende kan tecknas och visar ofta på en ambition att arrendet skall tolkas att förlängas på livstid. I brevet ser man även att Rixö båtklubb tar på sig ansvaret för den kostnad som ligger utanför nämnda statsbidrag men också att svara för hamnens framtida bestånd och underhåll.

I januari 1953 tillstyrkte även Landsfiskalen i Lysekils distrikt ansökan om statsbidrag samt förslag till anläggningen som inlämnats av Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Hamnbyrån, via Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän för yttrande.

Beslut fattades den 20 mars 1953 å Stockholms slott av Kungl. Maj:t Gustaf Adolf att statsbidrag skulle utgå och byggnadstillstånd skulle fastställas enligt förenämnda förslag.

Kommunfullmäktige i dåvarande Stångenäs kommun intygade vid sammanträde den 2 augusti 1952 att en sådan hamn vore både nyttig och till stor glädje för kommunens invånare och förordade varmt att hamnen skull utföras.

Från den dagen 1952 har Rixö båtklubb genom medlemmars ideella arbete, medlemsavgifter och båtplatsavgifter underhållit och utvecklat hamnen helt utan vinstintresse till den hamn vi ser idag. En båthamn för små båtar och vanliga människor som bor eller har fastighet i främst Lysekils kommun. Hamnen är inte instängslad utan öppen för allmänheten att vandra på med tillgång till toaletter, parkering, grillplatser etc. Sommartid är det ett trevligt område som är snyggt och rent med planterade blommor. Via klubbens försorg finns det en modern kran för sjösättning, miljövänlig spolplatta med tillhörande reningsverk, egen miljöstation där man samlar in oljor och annat miljöfarligt avfall som batterier etc. Nattetid är hamnen belyst och sommartid finns nattbevakning som utförs ideellt av båtklubbens medlemmar. De redskapsbodar som finns på området används enbart som förråd och dessutom är de knutna till båtplatser, dvs. har man inte hyrd båtplats och båt är det heller inte tillåtet att ha en redskapsbod.

Klubbens ambition är och har alltid varit att driva Rixö båthamn i den anda som ovanstående myndigheter och dåvarande markägare förespråkade; ideellt och helt utan vinstintresse för allmänhetens nytta och glädje. Det innefattar för oss även att det inte skall finnas någon annan part, ex. markägare, som skall profitera på klubbens, Statsmaktens och våra medlemmars investerade värden. Om tanken från början hade varit att markägaren skulle ha tjänat pengar på marken så hade med all sannolikhet hamnen aldrig kommit till.  Med bakgrund av detta vill Rixö båtklubb hävda att klubbens långa och unika historia inte bara är en båthamnsförening till glädje för medlemmarna, utan även ett samhällsansvar som grundats och stöttats av både Regering, Länsstyrelse och andra myndigheter m.fl. Med det följer för oss även en förväntan och ett ansvar att vi skall fortsätta att vårda och utveckla hamnen utan vinstintresse till gagn för området vid Brofjorden samt kommunens invånare och gäster.

Rixö Båtklubb

Tidigare information

Hamnbygget i Brastad

Platsen för hamnen lär ska ha valts efter samråd med ortsbefolkningen. Många båtägare har emellertid ingen vetskap om detta samråd. Det påstås att den valda platsen har många fördelar att visa upp. Vilka dessa fördelar är har emellertid icke kunnat påvisas.

Den plats, där hamnen bort ligga: Govik ligger lika centralt eller centralare än Pinan i förhållande till Brastad och Rixö. Från Vinbräcka blir visserlig en avståndet längre 3-400 meter men eftersom direkt vägförbindelse saknas mellan Vinbräcka och Pinan är detta förhållande av mindre betydelse. Govik ligger dessutom närmare öppet vatten än Pinan.

Allmän körväg finnes till Govik medan vägen till Pinan går genom stenhuggeriet. De goda möjligheterna till direkt väg mellan Vinbräcka och Pinan torde vara mycket små eftersom något allmänt behov av en sådan väg icke föreligger. Andra mycket viktigare vägarbeten och förbättringar har fått anstå på grund av bristande medel.

Av de 30-tal motorbåtar för vilka hamnmöjligheter skall beredas ägas de flesta av Brastad eller Rixö-bor och för dessa är vägen till Govik lika kort eller kortare än till Pinan. Småbåtarna kommer antagligen icke att förläggas till den nya på grund av det olämpliga läget.

En bidragande orsak till att hamnen förlagts till Pinan synes vara att stora mängder fyllning och skrotsten finns i närheten. Men stora mängder skrotsten finns även i närheten av Vinbräcka och Govik. Att industrier gärna förlägges till sådana ställen där för driften erforderlig råmaterial finnes är vanligt. Men att en hamn lägges på en viss plats huvudsakligen av den anledning att i närheten finnes lämplig fyllning är nog ytterst ovanligt.

Det framhålles som en nackdel att i Govik är djupt vatten. Men är icke detta en fördel? I Govik är det fast botten och vågbrytaren hade kunnat läggas på önskat djup. Någon muddring hade väl även där erfordrats men ingalunda muddring i två månader såsom fallet var vid Pinan. Utan att muddringen ändock blev färdig.

Om de lerbankar som fortfarande ligger kvar och irriterar ortsbefolkningen väldeliga, är så lätta att rensa bort varför skedde icke detta när mudderverk fanns där? Inom parentes kan nämnas att det redan inträffat att motorbåt som sökt hamn innanför vågbrytaren fastnat i leran.

Sakkunskapen säger att om djupet varit större så hade dessa lerbankar aldrig kommit till synes. Men så hade det också varit dyrare att lägga ut vågbrytaren. Synd att så icke var förhållandet för då får man väl förutsätta att sakkunskapen sökt ett lämpligare ställe för hamnbygget.

Enligt sakkunskapen skall det icke möta någon svårighet att lägga ut kajerna på den lösa grunden, Enär det finnes gott om fyllning. Så vitt man kan förstå skall det alltså bli fyllning på leran och sedan kajstenar på denna fyllning. Men går det bra? Det förefaller alltså som om hamnen skulle vara både felplacerad och felplanerad. Med anledning härav frågas om vid den grundliga undersökning som föregick hamnbyggnaden, även geoteknisk sakkunskap anlitades. Det förefaller troligt att så icke skett, enär man får förutsätta att sådan sakkunskap haft helt andra åsikter än ingenjör Bjuke. Nu får man till sist trots allt hoppas, att hamnen så småningom skall bli i användbart skick utan alltför orimliga kostnader samt att sakkunskapen nästa gång den sätter igång med ett hamnbygge gör lite noggrannare förundersökningar än som tydligen skett i detta fall.

Båtklubb muddrade på egen risk

Fick fram femtio nya båtplatser.

En av Bohusläns mest välordnade och skyddade småbåtshamnar finns i Rixö i Stångenäs kommun. För 10 år sedan byggde Väg och Vatten en förträfflig hamn på lerbotten med plats för 65 båtar. På grund av risken att hamnen skulle sjunka vågade man ej muddra intill pirnockarna på yttre hamndelen. Rixö båtklubb ville annorlunda. De hyrde på egen risk ett mudderverk som för 17000 kr beredde plats för ytterligare ett 50-tal båtar. Nu har klubben fått 10000 kr i kommunalt anslag och hoppas att kunna anlägga en konsolbrygga som inte kan förstöras.

Det var ett elände förr..
att ha båt i Rixö, säger en av klubbens åldermän, förra stenhuggaren Algot Bergström. Vi köpte på den tiden förhållandevis dyra båtar som fick ligga vid en påle i vattnet. Många nätter fick vi gå och passa båtarna från att bli sönderslagna. Till sist beslöt 11 båtägare att gå samman för att hävda önskemål och krav om en riktig småbåtshamn. Deras talan i högre instanser fördes i första hand av riksdagsman Karl H. Andersson i Rixö. Han medverkade till att klubben fick 175000 kr i stadsanslag. Det blev en rejäl hamn för de pengarna.

Sjönk 12 meter
Strandmark och väg fick klubben av stenhuggeribolaget som också gav fri lejd att plocka skrotstenen i de intilliggande bergen. Flera tusen ton ligger nu på havets botten vid hamnen. Det var lerbotten och på sina ställen sjönk skrotstensblocken ända ner till 12 meter. Efter 10 år skulle dock hamnen ligga still, ansåg hamnexpertisen. De 50 platserna blev snabbt upptagna och man hade då ett halvt löfte av Väg och Vatten att dessa skulle muddra vid pirnockarna för att bereda mer plats. Efter 10 år var man från Väg o Vattens sida inte intresserade av det projektet då man fortfarande trodde på rasrisken.

Vi hade väntat oss några alternativa lösningar på vår hamnutbyggnad, säger Algot Bergström men vi fick, endast ett förslag. Det var för en tid sedan då representanter från sjöfartsverket var i Rixö. Man föreslog då en pontonbrygga tvärs över hamnen. Den frågan bordlades av klubben, då man bland annat hyste farhågor för att klubbens ekonomi inte skulle orka med den belastningen. Det är som bekant 70 procents stadsbidrag på dessa arbeten med de återstående 30 procenten kan bli nog så kostsamma, säger man i Rixö.

Många arbetar
Ett par hundra tusen timmar har medlemmarna genom åren lagt ned på sin hamn. Alla åldrar är med och hjälper till. Tre pigga herrar som varje dag ses i hamnen är förre riksdagsmannen Karl H. Andersson, 78 år, förre stinsen Sten Faurås, 80 år samt Bergström, 75 år. Det blir lön för mödan och vi äldre har något att pyssla med, konstaterar Algot Bergström som vet allt om sin hamn och vem som äger farkosterna. Utanför hamnen ligger Brofjorden, skogsklädd och lummig samt den vackra Rixö ö. Det är skräp med fisket i fjorden nu säger de gamla på bryggan. Makrill, hummer och plattfisk är sällsynta. Det blir knappt hushållsfisk. Närmast paradisiskt anser man det bli om hamnen får resurser att bygga ut samtidigt som det blir fisk i fjorden. Vi får vara mer än nöjda med hamnutbyggnaden, konstaterar Algot Bergström.